Det är märkligt hur fort man vänjer sig vid det som kunde vara farligt. Efter några år i samma verkstad slutar man se riskerna. Brandsläckaren sitter där den alltid suttit, men du lägger inte märke till den längre. Utrymningsvägen är skyltad, men du skulle inte kunna rita den på en karta. Skyddsutrustningen hänger på sin krok, men du använder den bara när någon tittar på. Det är mänskligt, men det är också farligt.
Inom säkerhetsbranschen pratar man om ”risktrötthet”. Fenomenet att människor som utsätts för samma risk dag efter dag slutar uppfatta den som just risk. Det är därför olyckor ofta inträffar på platser där folk jobbat länge, inte på nya ställen där alla är alerta. Man blir blind för det man ser varje dag.
Därför är rondering så viktig. Att med jämna mellanrum gå igenom arbetsplatsen med nya ögon, eller ännu bättre med någon annans ögon. Att leta efter det som inte stämmer, det som glömts bort, det som kunde bli en brandfälla. En kvarglömd trasa, en överhettad maskin, en brandsläckare som passerat sitt bäst före-datum. Små saker, men tillsammans bildar de ett mönster.
Skyddsronder är obligatoriska i många verksamheter, och av god anledning. De tvingar dig att stanna upp, att titta efter, att dokumentera. Det är lätt att sucka åt ännu ett möte, ännu en checklista, ännu en punkt att pricka av. Men den där checklistan kan vara det som räddar dig när det väl händer.
För det händer alltid någon gång. Frågan är inte om, utan när. Och den som förberett sig, den som har rutinerna klara, den som vet exakt vad som ska göras – den överlever. Den som chansar, som hoppas på tur, som tror att det inte händer just den – den riskerar allt.
Brandövningar är ett annat nödvändigt ont. Att stå i en grupp och låtsas att det brinner, att tramsa sig fram till samlingsplatsen, att låtsas allvarlig när man egentligen vill gå in igen. Det känns fånigt, tills den dag det är på riktigt. Då sitter övningen i kroppen, då vet du vad du ska göra, då slipper du fundera medan tiden rinner iväg.
Utbildning handlar inte bara om att lära sig saker, utan om att komma ihåg dem när det verkligen gäller. Teori är bra, men praktik är bättre. Att ha känt vikten av en brandsläckare, att ha hört ljudet av pulvret, att ha sett hur snabbt en brand kan kvävas – det är erfarenheter som sitter djupare än någon powerpoint.
För heta arbeten kurs är detta extra viktigt. Där handlar det inte bara om att skydda sig själv, utan om att skydda alla andra. En gnista som du inte ser kan antända något du inte tänkt på, och plötsligt står hela byggnaden i lågor. Då räcker det inte med att du själv har koll – alla måste ha koll.
Samverkan är nyckeln. Att prata med kollegorna, att dela erfarenheter, att påminna varandra. Den som ser något farligt måste säga till, även om det känns jobbigt. Den som får en påpekning måste ta emot den, även om det svider i egot. Säkerhet är ett lagarbete, inget man klarar själv.
Företagskultur spelar stor roll. På vissa arbetsplatser är säkerhet något man snackar om på möten men glömmer i vardagen. På andra är det inbyggt i allt man gör, en självklar del av jobbet. Skillnaden syns inte alltid, men den märks när olyckan är framme. De som har kulturen klarar sig bättre. De som inte har den… ja, de får lära sig den hårda vägen.
Efter en olycka, när allt är över och skadorna är värderade, kommer alltid frågan: varför? Varför hände det, varför just då, varför just där? Och nästan alltid finns svaret i något som kunde förhindrats. En rutin som inte följdes, en utbildning som inte gjordes, en risk som inte sågs. Det är svårt att leva med, för alla inblandade.
Därför är det bättre att vara noggrann i förväg. Att ta säkerheten på allvar, även när det känns överdrivet. Att gå den där utbildningen, att delta i den där övningen, att fylla i den där checklistan. För när det väl händer, då är det för sent att ångra sig. Då finns bara konsekvenserna kvar.
Och mitt i allt detta, handen på hjärtat – vad gör du själv? När såg du på brandsläckaren senast? När gick du igenom utrymningsvägarna? När pratade du med dina kollegor om vad som skulle hända om det började brinna? Svaren är kanske obekväma, men de är värda att tänka på. För din egen skull.